Söderbergskan

din moralkaka i en bloggosfär fylld av cupcakes

Some beaver for The Holidays

Kategori: Hundmamma

 
Bara för att jag är ensam och miserabel över inte att ha någon att tillbringa högtiderna med så kan åtminstone min älskade jobbiga hundunge få något nytt att leka med. Hon förtjänar det. Det var...något slags intresse vid första ögonkastet mellan henne och den grymtande gultandade bävern.

Jag, en självhatande vänsterextremist

Kategori: Dumheter

 
Detta är en av många orsaker till varför jag hatar dagens politiskt korrekta människor. Vad man sän säger, så väljer de att misstolka en och förvränga ens åsikter bara för att kunna hävda sig. Och är det något de små PK-liven gillar, så är det att hävda sig! De går konstant med taggarna utåt likt ett annat piggsvin och bara väntar på att få en anledning till att ifrågasätta och dra igång en diskussion som urartar i bråk. Det enda som skiljer dagens vänstermänniskor från mig när jag var en upprorisk 14-åring är...well, att jag är 27 år nu. Somliga vägrar växa upp och bete sig som mogna människor. Och trots att jag själv alldeles precis fyllt 13 år vid millennieskiftet 2000, så kan jag identifiera mig med den äldre extremvänstern som var i sin ungdom då betydligt mer, än vad jag kan känna minsta sympati för dagens vänsterungdomar som vuxit upp i en tid då varenda en skall vara stöpt i samma mall. Det  finns inget utrymme för att vara sig själv och ha egna åsikter eller gå mot strömmen bland dem.
 
Det finns en grupp på Facebook som heter PK-dejting, men eftersom jag inte ens hade kunnat lägga ut en kontaktannons där utan att bli lynchad pga mina preferenser, efersom jag inlett den A4-långa underhållningen med att jag önskar träffa en "(biologisk) man" och inte en "cis-man". Nej, jag kommer aldrig att börja använda benämningen cis framför en biologisk man eller kvinna för att beskriva varenda människa som INTE önskar byta kön. Och nej, det gör mig INTE till transfob. Den benämningen spottar folk ur sig så frekvent idag att det är ett hån gentemot de många individer som tyvärr drabbas av transfobi i samhället. Att jag säger man och kvinna följt av transman och transkvinna, eller queer om du hellre vill kalla dig det (att vi har olika tankar om biologi betyder inte att jag inte respekterar dig och dina önskningar, för gissa vad, jag är ingen transfob!), i stället för att prata om de som är OK med hur de föddes som "cis", säger inte ett förbaskat dugg om min kamp för allas rättigheter, som jag alltid har stått upp för ända sedan barnsben. Den kampen har  alltid varit könlös (förutom feminismen som varit för kvinnosaksfrågor, of course, men att kalla feminister för kvinnosakskvinnor idag anses också tabu eftersom det är "exkluderande" gentemot de som inte vill kallas kvinnor men ändå vill behålla epitetet feminist - dock bara om det rör queerfeminism, att vara anarkafemnist idag är näst intill skamfyllt då de som var detta för 10-15 år sedan gått över till queerfeminismen i 9 av 10 fall) eftersom det absolut viktigaste för mig är jämställdhet och jämlikhet oavsett kön och art.
 
Ibland önskar jag verkligen att jag hade en pistol, och när jag sköt med den så öppnade en helt ny värld upp sig framför mina ögon. En värld full av belästa, normkritiska människor som för den sakens skull INTE har en stör i röven och måste ifrågasätta exakt allting som en annan högstadieelev med en stör i det bakre hålet. Andas, för helvete. Så  sent som igår läste jag en tjej som fick frågan om varför hon använde knäckebröd i potatisgratängen till att handla om patriarkatet. Och det är så uppenbart sjuka varelser som dessa, som använder feminismens namn där de snarare borde använda sin korrekta diagnos namn, som gör att jag är en självhatande vänsterextremist och drar mig från politiska tillställningar just för att slippa dessa irationella ologiska människorna som inte lärt sig tänka innan de talar, och när de väl talar, ser jag bara frågetecken, eftersom merparten av dem yrar i nattmössorna och borde justera sin medicinering innan de gör fler politiska uttalande.
 
Och jadå, efter mina sista meningar här kan ni ge er sjutton på att de hade skrikit funkofob efter mig med. Det kan de roa sig med, då jag har exakt lika mycket tolkningsträde som de i den frågan, om inte mer, med tanke på att exakt varenda vaken sekund i mitt liv präglas av min mentala ohälsa. Jag råkar dock inte vara tappad i golvet för den sakens skull. Ofta undrar jag hur  dessa människor ser på standupkomik. Lisa Lampanelli torde ju vara Satans avkomma enligt dem, och stand up comedy den lägsta form av humor, eftersom någon faktiskt kan ta illa vid sig. Sälla ni, säger jag då, gör det!

Princess smakar pepparkaka

Kategori: Allmänt, Hundmamma

 
Till skillnad från sin mor slipper Princess uppleva den enorma ångest julveckan ger, där det skall tryckas in fem gemenskapsdagar som i mitt liv innebär fem ensamma sådana. Julafton med familjen, jul- och annandagen med bekanta och hemvändare, födelsedag med släkt och vänner och nyårsafton med middag och kyssar vid tolvslaget. I fjol hade jag hundvakt och kunde lägga in mig på psyket. Det går inte i år på grund av Princess, och jag måste göra allt för att sysselsätta tankarna. Det räcker med att jag bröt ihop totalt efter att ha varit på Willys och storhandlat (inte ens det gjorde jag, jag slängde bara ned en massa saker i vagnen för att få fem paket Zoégas för 100:- då du handlar för 300:- eller mer! trots varor för långt över 500:- + 2,5 kilo kaffe finns där inget som kan användas för en enda måltid, varför det enda jag ätit idag är jordnötssmör direkt ur burken för mättnad) och tvingades kånka på fem överfyllda 10-kronorskassar modell XL, som gav mig skavsår i handflatorna och gjorde mig tvungen att ställa ner kassarna efter tre steg, andas ut, försöka på nytt, ställa ned dem igen då ryggen vek sig, orka gå max tre steg till, och så fortsatte det fram till porten där jag fick släpa up dem på tredje våningen två och två.
 
När jag slutligen kom hem efter två bussbyten med svetten rinnandes såg jag att min far för ovanlighetens skull ringt. Ringde upp för att höra vad han ville och i vanlig ordning bröt jag ihop, som alltid då han ringer eftersom det är den enda människa jag någon gång pratar i telefon med och den enda jag beklagar min inför utöver Facebook. Man skulle känna någon med bil, så kunde man åka och storhandla ihop och hjälpa en att bära in varorna såsom goda bekanta gör. Det hade inte minst underlättat då jag nu är på jakt efter ett litet matbord med plats för två-tre stolar till min nya källaretta med total insyn (de tillköpa persiennerna som hänger utanpå fönstret funkar ej så min enda tilltro sätts till fönsterfilmen som tros störta storleken både är 10 cm för kort på såväl bredd som höjd, icke-transparenta gardiner och höga men smala växter (här får inga rejäla blommor plats, blir snarare en fråga om orkidéer än om palmer) i fönstret som gör att folk ej bemödar sig att försöka se mig gå runt där inne spritt prångande naken (vilket jag alltid gör - vem fan går påklädd om en inte bor i kollektiv? lägenheten är dessutom extremt varm och jag kan själv inte dra ner temperaturen på de stora otympliga elementen som försvårar inredandet enormt eftersom en meter vägg försvinner på två olika stället).