Söderbergskan

din moralkaka i en bloggosfär fylld av cupcakes

Och på den fjärde dagen; tio Twix, två Vaniljfudge, fjorton felfria Lysmelk

Kategori: Ätbart

Låg i badet och läste ur "Sockerbomben", som jag köpte på mellandagsrean '08 och kikat i varje gång jag "bestämt mig" sedan dess. En bra stöttepelare för den sockerberoende som innehåller en del tänkvärdheter, som jag nu skall ta mig tid att faktiskt läsa denna gång (i stället för att slöbläddra som jag gör bäst då jag behöver en knuff i rätt riktning). Det sägs att den fjärde dagen är den värsta, och det stämmer. Varken torsdag, fredag eller lördag kände jag något sötsug (förvisso gick jag inte in i någon livsmedelsbutik som kunde leda mig in i frestelsen). Då har jag känt mig motiverad och längtat efter att påbörja ett friskare liv. Däremot klättrar jag på väggarna idag, känner frustrationen - och framför allt hungern (pulverdiet är inte precis mättande) - och undrar hur jag skall orka en lång sommar utan livskamraten Godis. Jag får dock inte ge upp nu. Jag vill känna mig som mig själv igen och kunna gå ut utan att skämmas över min existens, men mest av allt komma i plaggen jag vuxit ur på mindre än sju månader! Det kan jag inte göra så länge jag fortsätter överväga att återförenas med mina underbara älskare i rubriken, kväll efter kväll.

Jag städade i garderoben igår och fyllde en hel flyttkartong med kläder som jag inte kommer att kunna använda förrän jag gått ner fem-sex fasta kilo (tio kilo för vissa plagg). Bar upp den till förrådet och där kommer den att bli stående, intill en annan kartong med  för små kläder. Detta är första gången jag kan se mitt garderobsgolv, och vet inte om jag vill säga att det skulle vara positivt. Jag har ju i princip inga kläder att bära i sommar. Vilken tur för mig att jag har en sådan god partner som säger att jag är lika fin än. Lögn eller inte, det är något jag behöver höra. Jag bär på en oerhörd rädsla för att bli övergiven på grund av viktökning - just eftersom vikt inte är något beständigt och kan ändras på någon månad vore det det mest förnedrande som skulle kunna hända en (och sorgligt nog har det hänt allt för många; i stället för att ta med sin andra hälft ut på en motionsrunda tar man ut en skilsmässa).

Födointag sedan min något modifierade kickstartdiet påbörjades:


Torsdag Två påsar Allévo, två askar Läkerol Salvi
Fredag Två påsar Allévo, två askar Läkerol Salvi, en liten burk kikärtor
Lördag Tre påsar Allévo, två askar Läkerol Salvi, två kiwis framför de sista minuterna av Eurovision Song Contest (vilket skämt)
Söndag Tre påsar Allévo, två askar Läkerol Salvi, en ostskiva

Rekommenderat är fem påsar om dagen, men eftersom jag 1) inte har råd 2) känner ett behov av att få tugga och svälja, byter jag hellre ut några påsar mot att få äta mina Läkerol och något mindre, exempelvis en frukt eller en näve wokgrönsaker i thaisoppan. Ingen godkänd kickstart, jag vet (och bryr mig föga då jag kommer att övergå till lågkolhydratkost om sex dagar när pulvret är slut; inte renodlad GI eller LCHF - jag kommer inte att överge lightträsket, börja smaska vispgrädde och sluta äta frukt - utan LC i den utsträckning att jag återigen utesluter pasta, potatis, ris och bröd ur min vardagliga diet), men min variant ger däremot färre kalorier än om jag skulle äta fem påsar som innehåller 110 kcal vardera. It's a win-win situation.

bloglovin
Följ min blogg med bloglovin

Varning! Lekande barn!

Kategori: Dumheter



Tre anledningar att inte gå in naken i köket när persiennen är trasig och lämnar en halv decimeters insyn:

1. Lekande barn
2. Lekande barn bakom fönstret
3. Lekande barn bakom fönstret, vars undermåliga föräldrar inte haft hyfs nog att lära dem att man inte tittar in hos främlingar

Efter att bekymmerslöst ha stått vid bordet och packat ned piller och pulverpåsar inför avresan insåg jag att de irriterande barnskriken var närmare mig än jag kunde ana. Jag smög diskret åt mig ett långt linne linne som låg hoprullad på stolen och avlägsnade. Förhoppningsvis kan min nysolade kropp (12-16 minuter x 4 tillfällen var idag var den sista - även det faller under Dumheter då min mor fick hudcancer i fjol, men nu är det slutsolat för i år. Jag ville bara få en grundfärg fräschare än fläsksvål; det vill säga ljusbrun med kritvit ända, som ett rultigt rådjur!) ha gått för en beige kroppsstrumpa.

"Åh, nu har vi nästan samma hudton. Fast jag är något mer av en analblekt kräfta." (Jag till N.)

bloglovin
Följ min blogg med bloglovin

Sony Ericsson W595 - min första "riktiga" mobiltelefon

Kategori: Fyndhörnan


Jag känner mig otroligt "girly" med rosa mobil och rosa nyckelknippa med gulligullmotiv (smågrisar och choklad är två personliga favoriter i livet), men låter det fungera som kompensation för faktumet att jag ser ut som otecknade Chris Griffin.

Till skillnad från den Nokia 3510 jag fick på min 15-årsdag 2002 och seniortelefonen Sony Ericsson K220i med ickefungerande...ja, vad man nu kallar det som hindrar en från att mottaga mms och egna ringsignaler i mobilsammanhang (jag har absolut ingen koll på sådant och vet inte ens vad Bluetooth är, men om jag får gissa vilt tror jag att Bluetooth är idag vad Aftonbladet Chat var '98, förutom att man kan skicka filer mellan varandra), jag fick julen 2007 ('04-'07 var jag utan då min syster stal 3510:an och jag fick låna mors då jag skulle någonstans), har jag valt denna själv. Det var knivigt eftersom jag inte har något att jämföra med, men fastnade till slut för W595. Priset (fyndad på Tradera för 1150:-, uppgraderad med senaste mjukvaran och 2GB minneskort) kombinerat med färgen var avgörande. Att det dessutom är en Walkman-mobil är ett stort plus då min mp3-spelare sjungit på sista versen. Nu kan jag lyssna på musik medan jag diskar tack vare de inbyggda högtalarna (som ger ett riktigt bra ljud för den inte alltför kränse - tekniknörden som ingenting duger åt kanske skall leta sig till högre prisklasser).

Orsaken bakom mitt mobilinköp var den otroligt dåliga mottagning min tidigare hade. Jag trodde den var vattenskadad på grund av alla timlånga samtal i badkaret med H i höstas (H menade att det absolut var min telefons fel, eftersom även hon har Halebop som fungerar felfritt); att det var därför det brusade som om man låg ute på E4:an och meddelanden skickade halv tolv kom fram först följande morgon efter omstart. Jag tror att det sistnämnda skall vara löst nu, men problemet med ljudet verkar kvarstå, åtminstone då jag talar med N. Att prata i telefon med honom är fortfarande likamed att gissa sig fram till vad som sägs, men då det uppenbarligen inte kan bero på mig då jag befinner mig tämligen centralt och nu köpt en ny trendig monstermobil från 2009, skyller jag på skogarna i Smedjebacken (trots att han "hör mig väldigt bra"). Jag menar, vad annars skulle det vara?

Tråkigt nog skickade säljaren inte med någon instruktionsbok, vilket hade kunnat behövas, så nu försöker jag bara komma underfund med hur sjutton man aktiverar stegräknaren på denna, då den hade varit väldigt lämplig att börja använda nästa vecka.

Trots min oduglighet vågar jag ändå påstå att min nya telefon är årets fynd hittills, fastän jag fortfarande har problem att skriva med den lilla knappsatsen och att batteriluckan måste bändas upp så att det känns som om den skall gå sönder varje gång (man öppnar den inte i onödan med andra ord). Hade jag skrivit om den direkt när jag fått hem den i tisdags hade jag varit fly förbannad eftersom "T9 förstör mitt jävla liv!", men det visade sig vara så enkelt som att hålla inne Stjärna en sekund för att avlägsna det.

Så mycket ilska, som dock försvinner när jag avnjuter min nya ringsignal (den instrumentala biten ur favoritdängan "Min Soldat"). Det är knappt att man vill svara (gör jag inte det vet ni nu varför). Att vakna har också blivit enklare, när man får lov att göra det till "Öppna ditt fönster". En klar förbättring från ett skränigt alarm som får en att snooza i sömnen bara för att slippa höra eländet.

Jag ger Sony Ericsson W595 4 av 5 medföljande headset.

bloglovin
Följ min blogg med bloglovin