Söderbergskan

din moralkaka i en bloggosfär fylld av cupcakes

Söderbergskan testar: Body Butter Duo från The Body Shop

Kategori: Skönhet

The Body Shop's senaste tillskott bland body butters består av fyra stycken duos, som ger två fuktighetsbevarare i en och samma ask i dofterna Vanilla, Sweet Pea, Floral Açai och Macadamia. Den sistnämnda är min melodi, då jag går igång på allt som luktar det minsta nötigt. Sätt en cashewnöt på en hundskit och jag slukar den, men nog om bruna ting nu! Jag beslöt mig för att inte vara så förutsägbar eftersom det är tröttsamt i längden, och drogs i stället till den utsökta lila burken med den somriga doften.

Floral Aç
ai är frisk och söt på samma gång - som en äppelkindad 40-talsfröken på cykeltur i ett grönskande julilandskap! Det är en mild blommig doft, men då jag inte haft någon doftupplevelse av de mörklila sydamerikanska açaibären, förs mina tankar i stället till nyplockade blåbär. Ja, hittills är allt frid och fröjd! Men första intrycket är inte allt. Vi måste självklart prova innehållet med.

Burken innehåller en kraftigare formula för de torra partierna, och en lättare för resterande kroppsdelar. Jag kan tänka mig att denna är bra att ha om man befinner sig på resande fot eller är ute i svängen mycket. Då är det väldigt praktiskt att bara behöva ha med sig en förpackning i stället för att kånka runt på både hud-, fot- OCH handkräm i väskan, eftersom den kraftiga formulan lämpar sig ypperligt för de två sistnämnda. Utöver det kan jag dock inte komma på något tillfälle då denna två i en-produkt kommer speciellt väl till pass. Det är alltid roligt att få prova något nytt, men personligen finner jag idén aningen överflödig. Behövs verkligen en halv burk för att smörja in såpass små partier som armbågar och knän som lätt blir extra fnasiga? För det ändamålet kan jag i stället rekommendera Ultrabalm från Lush, helt utan mineraloljor och perfekt att använda på envisa torrfläckar.

Nu på sommaren är huden vanligtvis inte speciellt uttorkad och behöver sällan de fetaste krämerna (jag svettas så pass att en dags utsöndrad flott skulle räcka åt en hel snabbmatsrestaurang), men de flesta känner nog till att det är lätt att skrumpna ihop likt ett gigantiskt russin under vinterhalvåret. Snåla aldrig med fukten oavsett årstid, säger jag. Jag använder uteslutande produkter som lämpar sig för torr hud. Därför kommer jag inte att köpa Body Butter Duo: Jag vet helt enkelt inte vad jag skall använda den lätta formulan till i och med att jag vill hålla hela min kropp väl återfuktad. Det tycker jag sällan att produkter för "normal skin" gör. Väljer The Body Shop däremot att slopa den uppdelade förpackningen och börjar producera dessa fräscha dofter anpassade för en viss hudtyp i stället för att klämma in två olika när man bara är i behov av den ena, kommer jag att vara där med pånboken.

Båda krämerna absorberas snabbt vilket är positivt (speciellt om du har en tid att passa och ett klädesplagg att trä på), men doften stannar inte kvar speciellt länge på huden vilket är synd, då jag gärna hade sett att få gotta mig i den ett tag till. Det var trots allt det bästa med den dubbla nyheten som förvisso är godkänd, men ingenting som imponerar eller överraskar.

Vill du bilda dig en egen uppfattning är priset 185 riksdaler.

Skillnaden mellan att inte ha råd och att "inte ha råd"

Kategori: Dumheter

Min syster utbildar sig till socionom i Växjö. Härom dagen började vi prata om pengar och det visade sig att ungefär hälften av hennes klasskamrater (de är visst närmare 50 st) får sin utbildning betald av föräldrarna (redan här vänder det sig i min mage av tanken på dem som framtida socialarbetare - att de skall hjälpa människor som fallit mellan stolarna och vars ekonomi står på ruinens brant, trots att det är ett levnadssätt de själva bara har läst om i studentlitteraturen och aldrig ens sett med egna ögon). Samtidigt som de har hundratusentals kronor på sina sparkonton och pengar placerade i såväl fonder som aktier, har de många gånger också mage att påstå att de inte "har råd" att ta en fika eller gå på bio. Båda ganska vardagliga saker, som blir en lyx för den med låg inkomst och inget sparande, ett trevligt avbrott för den med hyfsad inkomst och litet pengar undanstoppade (här faller jag själv in) - men tydligen en omöjlighet för den som har en halv miljon på banken?

Pengar är pengar, oavsett om du har tänkt använda upp alltsammans idag eller om du sparar inför en jorden runt-resa eller bröstimplantat och bostadsrätt. Allt handlar om prioriteringar, och bara för att du valt att prioritera att lägga din förmögenhet på framtida aktiviteter, betyder det inte att du är pank då CSN gjort sitt för månaden. Att säga att man "inte har pengar" bara för att man inte planerar att använda sitt sparkapital än på några år, är ett hån gentemot arbetslösa, sjukskrivna, låginkomsttagare och de studenter som lever på nudlar och Eldorados tomatkross. Ingen av dessa skulle hävda att de var utan pengar om de loggade in på internetbanken en morgon och ett sexsiffrigt belopp plötsligt infann sig på skärmen.

Förtydligande: Har du pengar är du INTE en "fattig student" som med nöd och näppe tvingas överleva på CSN. Däremot väljer du kanske att göra det eftersom det där arvet från farfar skall gå till helt andra, roligare saker, men då skall du också vara väl medveten om hur privilegierad du är, och inte ens i närheten av att vara barskrapad.

Hur svårt skall det vara att erkänna: "Jodå, jag har pengar, men jag vill inte spendera dem på en fika med dig idag." Passar det inte akademikerns livsstil att erkänna? Är det helt enkelt coolt att profilera sig som "fattig student" även då man är uppvuxen i Täby eller på Kungsholmen, och får en saftig månadspeng från sina föräldrar vid 25 års ålder?

Självklart har bratsen (finns inget annat namn för dem) råd att leva, långt efter att studielånet tagit slut för månaden! Det handlar om hur välbärgade människor ser på pengar. Man kan ofta hitta en "syns inte, finns inte"-mentalitet, och det är antagligen därför det är just dem som drar sig som mest från att prata om sin  ekonomi. Den blir ointressant eftersom den är obegränsad, och en obegränsad ekonomi passar inte deras image (de vill ju också vara arbetare och få säga att de minsann tjänar sitt eget uppehälle). Kanske uppstår det en pinsam stämning när någon just yttrat att de "inte kan hänga med ut i kväll", om det sekunden senare framkommer att denne har tre årslöner i sparade pengar? Eller möts detta av förståelse bland kamraterna eftersom deras ekonomi ser likadan ut och de resonerar likadant kring "att ha och icke ha"? När andra talar om att de "inte har pengar", så betyder detta normalt sett också det. Oftast har man inte något kvar att unna sig för. Man kanske har ett par tusenlappar på kontot men behöver dem till att köpa mat för resten av månaden.

Det är ett faktum, att ju mer högavlönad den familj man kommer är, från desto gnidigare blir man! Politisk tillhörighet har ingen betydelse här. Vi kan ta ett av min före detta sambos ex (samtliga kom från rika hem - jag var den första han knullade som inte fick en silversked uppkörd i anus på BB) som ett lysande exempel. Jag såg ett gammalt nyhetsinslag i vilket hon hävdar att hon i egenskap av studerande inte hade råd att ta flyget till sin hemstad, och att tåg således var det enda alternativet för henne. Samma person har däremot haft råd att göra fyra utlandsresor det senaste året, varav den ena gick till Kina. Totalt har hon besökt 30 länder vid 29 års ålder (där det senaste halvdecenniet präglats av ett så kallat "fattigt studentliv"), ett antal de flesta inte ens kommer upp i under en livstid. I mina ögon går det inte ihop att denna kvinna skulle ha så litet pengar att hon inte kan ta sig hem med Norwegians lågprisflyg. Så ni ser, att "ha råd" med saker är ett högst diffust begrepp som skiljer sig helt beroende på vilken klass tillfrågad person tillhör. (Omnämnd är sprungen ur den övre medelklassen, föräldrarna är en del av den intellektuella miljonärsvänstern med egna firmor. Själv bor hon mitt i city i en av Sveriges tre storstäder. Så oerhört knapert hon måste ha det!)

Jag fick även lära mig att 10% av universitetsstuderande avslutar sina studier med alkoholproblem. Varför är jag inte förvånad? Studentkulturen är den absolut svinigaste som finns. Campingområdet på Arvikafestivalen är ingenting jämfört med valfritt campusområde en vanlig fredagkväll. Akademikerna är den främsta anledningen till varför jag själv aldrig kommer att bli en. Jag skulle inte stå ut med att behöva vistas i samma byggnad som dessa omogna individer som ledsamt nog är vår framtid (vilken framtid?, frågar jag mig).

Min syster har bara gått sin första termin och jag är redan dödligt less på att höra om vad som inte ens är en bråkdel av studentlivets alla skräckhistorier, ty då hon valt att inte delta i dess aktiviter och "roliga" spex, resulterade detta omedelbart i att hon fick axla rollen som klassens "outsider". Bara en sådan sak får mig att ifrågasätta elevernas egentliga intelligens (nej, att någon skrivit bra på högskoleprovet tack vare ytinlärning och blivit påläst inom ett område efter åratal av nötande betyder inte att hen är smart och högaktningsvärd - gå inte på den myten). Att fullvuxna människor skall förnedra sig och utsätta sig själva för saker ingen omdömesgill person skulle få för sig att göra, medan de super skallen av sig varje helg, bara för att "komma in i gemenskapen" är idiotiskt. It feels like high school all over.