Söderbergskan

din moralkaka i en bloggosfär fylld av cupcakes

Klockan är tre - här är sömnlösheten!

Kategori: Allmänt

Huvudvärken vill inte ge sig och jag kan inte sova på grund av för många tankar som virvlar omkring i mitt huvud. Tankar om framtiden, men framför allt om min nuvarande situation, hur jag skall orka fortsätta kämpa när det inte finns något att kämpa för. Inga nya lediga bostäder i sikte och inga jobberbjudanden, så här sitter jag i min andrahandsetta, ensam och ovetandes om vad N tänker, om han ens tänker på det jag skrev i mina minst sagt utförliga meddelanden igår natt, som han valde att inte besvara. (Det känns förnedrande att ge så mycket av sina tankar och inte ens få en mening tillbaka, men jag är van. Han svarar bara på de positiva sakerna och drar sig genast ur då något allvarligt eller olustigt kommer på tal. Då vet han aldrig vad han skall säga.) Insomningstabletterna gör mig dåsig, men det är för mycket nu för att det skall spela någon roll. Rastlösheten har övertaget och jag får helt enkelt ingen ro. I stället ägnar jag mig åt listifyllande. Senast var vid valet i september, en sorgens och vredens dag.

Listan stals härifrån (och som vanligt med Mac var det ett helt projekt med att kopiera; jag blev tvungen att ändra redigerare för att klistra in listan och får därmed snällt byta rad manuellt. Tack Apple, ni gör mitt liv så förbaskat mycket enklare!).

1. Hur mycket pengar har du på din mobil? Fyra kronor.
2. Har du fått en kyss den senaste veckan? Nej.
3. Vem tillbringade du två timmar med idag? Har varit själv hela dagen.
4. Hur lång är du? En meter och sextiotre centimeter.
5. Vilken är den senaste filmen du sett? Kvinnor utan män.
6. Hur löd ditt senaste sms? "Okej ses i morgon :)"
7. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Beror på samtalets innehåll och hur nära jag står personen. Helst sms överlag.
8. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Giftiga.
9. När såg du senast din mamma? Söndags.
10. Icke godkänt i något ämne? Har inte ens läst hälften av alla kurser, men vem ser på ens betyg idag?
12. När vaknade du idag? Runt elva.
13. Vilken är din favoritplats? Har inte hittat denna än.
14. Vilken plats föredrar du minst? Krogen!
15. Vem får dig att må bra? Djur (rent mentalt då, fysiskt gör de mig sjuk).
16. Hur stor är din säng? 120 cm.
17. Vad sover du i? Nattlinne.
18. Hur många kuddar har du i sängen? Tre.
19. Var har du bott/bor? Fyra bostäder, men bara en stad.
20. Tycker du om kinamat? Ja, fast thailändskt desto bättre.
21. Tycker du om kaffe? Latte är fint, svart kaffe är det inte.
22. Vad dricker du helst till frukost? Juice.
23. Kan du spela poker? Om någon ger min instruktionerna så.
24. Känner du till någon med samma födelsedatum som dig? Känner ingen, men vet ett par stycken.
25. Vill du ha barn? Nej, absolut inte. Däremot bultar mitt hjärta hårt för den mikrogris jag en dag kommer adoptera till mitt kärleksbarn!
26. Kan du några andra språk än svenska? Engelska. Så kultiverad man är.
27. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.
28. Föredrar du havet eller bassäng? Havet.
29. Vad spenderar du helst pengar på? Inredning.
30. Äger du dyrbara smycken? Nej, äger inget smycke som kostat över 149 kronor.
31. Kan du rulla med tungan? Ja, jag kan dock inte göra några läskiga blommönster och tur är väl det.
32. Vem är den roligaste människan du känner? Jag själv. Faktiskt. Jag har precis min sorts humor.
33. Vad har du för ringsignal? "Ha det så kult på restaurangen" (techno remix).
34. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Nej, jag har så mycket jag inte använder som passar, varför spara sånt man inte ens kan ha om man så bantar ner sig 70 kilo (vilket såklart vore en fysisk omöjlighet)?
35. Vad har du närmast dig just nu som är rött? Min fitta. Jag har mens.
36. Kan du byta olja på bilen? Nej.
37. Vilken var den senaste boken du läste? "Utan ett ord”.
38. Dansar du i bilen? Nej, jag har ingen bil.
39. När var du i kyrkan senast? På morfars begravning i våras.
40. Hur många hål har du i öronen? Inga. Jag måste använda clips som den tant jag är.
41. Har du någon piercing? Nej. Jag tycker att det är smaklöst (men smaken är delad så ta inte illa upp ni som har det).
42. Har du någon tatuering? Se ovan. Har dock litet högre acceptansgrad för tatuering än piercing, så länge motivet är bra.
44. Har du pojkvän/flickvän? Ja, än så länge...
45. Har du en bästa vän? Heidi. Jag tänkte först skriva att jag skulle "go crazy without her", men så kom jag på att jag redan är galen. Jag skulle inte vara hel, säger vi i stället då.
46. Vad är ditt mobil nummer? Sök och du skall finna.
47. Vad ska du göra ikväll? Jag skall göra mitt bästa för att somna så fort jag fyllt i detta färdigt. Roligt svar, va?
48. Har du några syskon? Ja, men det är stormigt.
49. Vill du flytta hemifrån? Navelsträngen är klippt, tack och lov.
50. Det första du tvättar i duschen? Håret.
51. Hur mår du just NU? Se föregående inlägg.
52. Vad är sista bokstaven i namnet på personen du har en crush på? Ingen.
53. Berätta om din senaste dröm? Jag minns faktiskt inte den.
54. Skulle du kunna äta din favoritmat under en hel månad utan att tröttna på det? Ja, så gör jag ofta.
55. Vad vill du ha just nu? Ett tillfredsställande jobb, en lägenhet i en annan stad, ett väl fungerande förhållande och en partner som känner mig och vet vad som är viktigt för mig.
56. Har du räknat till 1000 någon gång? Säkert då jag var yngre. Sedan växte man upp och fick viktigare saker för sig. Som Farmville.
57. Biter du i din glass eller slickar du bara på den? Jag biter av chokladen om det är en sådan, sedan suger jag eftersom det ilar i tänderna annars. Själv dah?!1
58. Använder du smileys? Ja, i meddelanden.
59. Har du träffat någon kändis? Adam Tensta skulle väl vara den mest kända i dagsläget. Annars är Staffan Ling och Leif Loket Olsson bra kandidater. Rejäla karlar det där.
60. Gillar du keso? Ja, men inte enbart keso. På smörgås är det fantastiskt.
61. Vilken låt hade du sist i huvudet? Love the way you Lie. Jag har väldigt svårt för Rihanna, men Eminem är grym.
62. Hur många länder har du besökt? Tre, utöver Sverige då.
63. Är dina föräldrar stränga? Nej, idag är de slapphänta som få, men när jag var yngre var de det. De gav upp runt 14-årsåldern eftersom jag ändå inte slutade skrika, skolka, snatta och göra andra destruktiva saker en 14-årig flicka inte bör.
64. Skulle du kunna hoppa fallskärm? Nej, jag är nojig över att jag skulle väga för mycket och se för frånstötande ut i fallskärmsdräkten. Vore jag smal och säker på att linan skulle hålla hade jag gjort det om någon betalade det åt mig.
65. Glittrar någonting i ditt rum just nu? Min fitta, möjligtvis. Har som sagt mens, så vem vet vilka vätskor som rör sig där nere.
66. Brukar du hyra film? Ytterst sällan.
67. Var kommer du vara på lördag? Jobbar på dagen, är hemma på kvällen.
68. Var du med och upplevde när World Trade Center föll i NY? Jag gick i åttonde klass, hade fransklektion och kunde inte bry mig mindre om det. Folk dör i betydligt större antal dagligen, varför uppmärksammas inte det?
69. Vad åt du till lunch? Lingongrova och en kopp te.
70. Har du lockigt hår? Nej, bara härligt frissigt och två lockar alldeles perfekt utplacerade för att aldrig kunna klippa lugg.
71. När grät du senast? Igår.
72. Har du gått in i en vägg någon gång? Ja, bildligt och bokstavligt.
73. Favoritårstid? Hösten. Synd att denna blev så trist bara. Vad hände med att hoppa i höstlöven och plocka svamp?
74. Vem höll du senast i handen? N, men det är ett tag sedan.
75. Sover du med TV:n på? Nej, men jag somnar ofta med datorn på. Bra för elräkningen är det också.
76. Tycker du att du är gammal? Nej, bara tills dess att jag ser 91:or vika ut sig i herrmagasin och 94:or med kortkort i Idol.
77. Är du mörkrädd? Ja.
78. Gillar du ditt liv just nu? Nej, usch. Detta är verkligen en hemsk period.
79. Har du någon gång valt att ta ett bad istället för att duscha? Man duscha väl ändå av sig efter badet? Annars har man ju badskum och tvålrester kvar på sig. Fräscht och bra för huden, eller?
80. Har du bra syn? Ja, men väldigt irriterade ögon dessvärre. Vad kan en optiker göra åt det?
81. Var är dina föräldrar just nu? Sovandes i sin begagnade säng. Antagligen ligger Daisy där med.
82. Vad har du på dig just nu? Trosor, vitt långt ribbstickat linne med spetsaxelband, smutsiga strumpor jag roffade åt mig från golvet p.g.a. kylan.
83. Vad var det senaste du köpte? Diverse matvaror.
84. Hatar du mer än 3 personer? Javisst.
85. Använder du sushipinnar? Nej, jag kan inte äta med pinnar. Hur bär ni er åt? Å andra sidan äter jag inga maträtter som kräver pinnar. Sushi blir jag ju bara illamående av p.g.a. smakkombinationerna.
86. Äger du ett vapen? Ja, beroende på vad som räknas som vapen. Jag äger ju saker som skulle kunna skada dig om du hade vägarna förbi, men jag tar inte med mig dem ut på stan precis...
87. Gillar du ditt hår? Nej, jag har typiskt skandinaviskt hår och det är ju inte något att sukta efter. Tunt och fint, platt och frissigt, poröst och behandlat, torra toppar och fet botten. Mmm, dra fingrarna genom det!
88. Gillar du dig själv? Nej, det kan jag inte påstå att jag gör.
89. Vem står dig närmast, din mamma eller pappa? Antagligen min far. Jag pratar mer med min mor, men de råd som kommer ur den munnen är inte att ta till sig. Jag har alltid haft mycket svårt för henne, tyvärr.
90. Hur ofta använder du MSN? Aldrig. MSN och Mac är inte direkt det mest kompatibla. Dessutom talar jag ju bara med Heidi där och henne ringer jag om jag vill något.

Nu när jag är färdig med detta ser jag att klockan hunnit bli kvart över tre. Jag som skall upp nio! Hur sjutton skall detta gå? Jag vill ju ogärna försova mig, men lika litet vara en oduschad zombie som spiller ut hämtlatte över sig på stan. Inte för att någon skulle bry sig - alla har väl sett ett klumpigt fetto göra bort sig förr - men ni förstår tanken.

bloglovin

En kort uppdatering (som visade sig bli tämligen utförlig)

Kategori: Allmänt



Idag storhandlade jag för nära 700 kronor (tre välfyllda kassar). Till och med två krukor färska örter slog jag till med (de står nu i köksfönstret och vittnar om min mognad och visar att här bor minsann ett rejält fruntimmer som kan svinga sin japanska kockkniv i köket!), vilket fick mig att känna mig väldigt märkvärdig. Så mycket har jag aldrig lagt på mat vid ett och samma tillfälle, då jag har den dåliga vanan att vara personen som införskaffar mat för dagen - varje dag. Det blev förvisso inte så mycket mat; hela 150:- gick ju åt till 2 kg blåbär/hallon, en badbomb och två Marabou Premium med 70% kakaohalt (har varit godisfri i tre veckor idag; har dock inte gått ner något alls trots det, men nu valde jag att "unna" mig - två mörka chokladkakor på varandra blev dock litet väl mäktigt och jag var nära kräkas upp dem, men jag höll tillbaka, de kostar ju ändå 17 riksdaler förpackningen).

Nu dricker jag dricker ayurvediskt te med chokladsmak, gör fransk manikyr, lyssnar på Prince och Bette Davis. Det må låta trevligt, men gudarna skall veta att ångesten förblir en risig skog där de blodiga fåglarna fortsätter kraxa i de vaxfyllda öronen. Jag är ett nervvrak, med en långrandig historia och skulle jag dra hela skulle jag dels behöva bli sittandes hela natten, dels säga redan sagda saker på nytt. (Det kanske är just det jag behöver? Ja, någon vaken natt skall jag banne mig ta och rabbla hela 2010 in i minsta detalj, bara för att få att få der ur systemet. Jag har ju faktiskt uteslutit det mesta som hänt i bloggen helt ändå, med tanke på att jag i princip aldrig uppdaterar något mer. Jag är nämligen helt ur skick för att skriva, motivationen är på noll.)

N skulle tillbringa helgen i Stockholm för att sedan återvända hit, men har i stället åkt tillbaka till Dalarna (vilket jag aldrig hade fått reda på om jag inte frågat; trots att vi sms:ade varandra nämnde han inte ens detta - som ni märker är vår kommunikation fantastisk!) och jag vet inte när han kommer tillbaka (eller om jag vill det, för kanske är det bara närkontakten jag saknar - att ha någon som håller om och värmer en emellanåt - eftersom jag är konstant upprörd på honom och konflikterna på grund av hans bristande uppmärksamhet, likgiltighet och ovilja att söka arbete aldrig upphör). Han hade ett möte på arbetsförmedlingen på tisdag, som han valde att avboka för att umgås med familjen. (Vilken vuxen människa kan bara släppa allt och resa iväg för att göra en sådan sak? Det händer inte!). Detta visar att han helt och hållet struntar i att ta tag i sig själv och tar för givet att jag skall fortsätta försörja honom. I stället för att betala igen det han är skyldig mig (det är mycket, jag tänker inte ens nämna summan) de månader han faktiskt kan (tack vare socialen och sin far, som låter honom hämta ut 2000:-/månad från ett speciellt konto för att myndigheterna inte skall upptäcka detta och dra in hans bidrag), sätter han in pengar när det passar honom. Den dryga tusenlapp han nu spenderar på sin spontana tripp för att hälsa på vänner och familj, var pengar vi redan bestämt att han skulle ha gett mig, men ansvar är ingenting som existerar i hans värld. Trots snart 30 fyllda kan han inte se allvaret i att han aldrig haft ett eget boende eller fast inkomst, och det är enormt frustrerande att gång på gång försöka uppmuntra honom, när man vet att han aldrig kommer att göra något åt saken. Trots att jag erbjudit mig att vara ett stöd i vardagen, trots att jag erbjudit mig att hjälpa honom strukturera denna på bästa sätt, kan han inte ens bemöda sig att möta mig halvvägs. När jag försöker prata med honom om detta får jag inget svar. Faktum är att jag inte får något svar vad jag än pratar om. Människan är inkapabel till att föra en konversation och det får mig att må extremt dåligt eftersom jag är en mycket verbal person med stort behov av intellektuell stimulans (vilket han inte kan ge mig). Jag har gjort det jag kan för honom och vårt förhållande. Nu handlar det om att hans egen insats, och den kommer jag aldrig att se skymten av. Jag har försökt locka fram denna under så många månader nu, men absolut ingenting händer. Karln är handlingsförlamad och lider till 100% av ADD. Jag har även talat om mina misstankar angående detta för honom, lånat hem flertal böcker om ADHD, tagit hem information från internet och uppmuntrat honom att gå vidare med detta (eller åtminstone fördjupa sig i ämnet då det gäller honom själv). Till ingen nytta, förstås. Trots att han vet att en utredning skulle kunna vara till hjälp för honom eftersom han inte kommer kunna få någon slags aktivitet i dagsläget ligger det inte för hans intresse. Jag ville vara den kvinna som fick hjälpa honom, jag ville vara den som såg till att han lyckades komma upp på fötter, men han fortsätter utan skam att parasitera på mig så mycket han kan och låta mig stå för såväl tvättidsbokningar, matplanering, inköp, matlagning, städning, räkningar, etc. Det känns hemskt att tala så här om den människa som sägs vara ens pojkvän, men det är tråkigt nog så här vår gemensamma tillvaro ser ut. Jag vet inte hur länge jag orkar hålla ut, eller om jag ens borde göra det? Bägaren har runnit över, men jag fortsätter i min envishet att hoppas, hoppas, hoppas, och gör allt för att hålla fast vid det som finns eftersom jag skyr förändringar som pesten och lider av ett enormt övergivenhetstrauma. Separation är det största misslyckandet i min borderlinebok - att överges är döden själv. Därefter finns inget att leva för.

I tisdags kväll fick jag ett (av flera den senaste veckan) psykbryt. Jag grät och grät konstant i timmar över allt som hopat sig inom mig (och jag aldrig annars får utlopp för eftersom ingen vill lyssna på mina i ders ögon löjliga problem) och det slutade med att min far skjutsade mig till akutmottagningen på Sunderby sjukhus. Där fick jag efter två timmars väntan träffa en 30-årig underläkare med bandtröja, fylla i ett depressionstest och slutligen en förpackning Imovane utskriven, då min (före detta, jag har nu bytt vårdcentral) läkare inte ville skriva ut detta till mig något mer - något som gjorde mig fullständigt förtvivlad eftersom jag omöjligt kan sova utan i dagsläget. Smärtan är för stor, kudden blir våt av tårar och kallsvett och jag ligger vaken till halv fem nästan varje morgon. Läkaren menade att hon inte vill skriva ut något vanebildande till "någon som är såpass ung" (trots att hon gjort det tidigare - i stället gav hon mig Lergigan, som är en stark antihistamin, och som jag inte kände av ens då jag försökte med att dubbla maxdosen). Ja, jag är ung, men jag är tillika en fullvuxen skattebetalande kvinna som är väl medveten om riskerna. Det är för sådana här saker vi betalar skatt - det är en försäkring för att få hjälp den dag vi behöver den - och jag tolererar inte att någon hippiekäring med för stora 70-talsglasögon (som ser ut att vara tagen ur en överskattad Woody Allen-rulle) förminskar mina besvär och plötsligt vägrar skriva ut något jag haft på recept i ett års tid och som faktiskt hjälper mig att orka med min vardag!

Ilskan pyr, urinblåsan tränger och jag måste gå på toaletten för fjärde gången denna timme (jag är dock för pryd för att söka hjälp, trots att jag vet att UVI kan sprida sig till andra organ och att det kan bli en riktigt otrevlig historia - i stället låtsas jag att Willy:s tranbärsjuice med mest socker i skulle vara till någon nytta) och kvällens insomningstablett har börjat verka. Alarmet är ställt på 09:00 då jag skall träffa en gammal klasskamrat från estetiska i morgon förmiddag (och min enda bekantskap just nu i denna stad). Jag orkar inte läsa igenom inlägget för att rätta till eventuella slarvfel (något jag brukar göra sisådär tio gånger varje gång, bara för att jag är en obotlig perfektionist), har huvudvärk, ont i nacke och käkar, men framför allt i hjärtat. Jag kanske aldrig skulle ha bytt bloggadress, ändå. Det är ju så uppenbart att jag är och förblir samma gamla Heartsick.

bloglovin