Söderbergskan

din moralkaka i en bloggosfär fylld av cupcakes

Princess smakar pepparkaka

Kategori: Allmänt, Hundmamma

 
Till skillnad från sin mor slipper Princess uppleva den enorma ångest julveckan ger, där det skall tryckas in fem gemenskapsdagar som i mitt liv innebär fem ensamma sådana. Julafton med familjen, jul- och annandagen med bekanta och hemvändare, födelsedag med släkt och vänner och nyårsafton med middag och kyssar vid tolvslaget. I fjol hade jag hundvakt och kunde lägga in mig på psyket. Det går inte i år på grund av Princess, och jag måste göra allt för att sysselsätta tankarna. Det räcker med att jag bröt ihop totalt efter att ha varit på Willys och storhandlat (inte ens det gjorde jag, jag slängde bara ned en massa saker i vagnen för att få fem paket Zoégas för 100:- då du handlar för 300:- eller mer! trots varor för långt över 500:- + 2,5 kilo kaffe finns där inget som kan användas för en enda måltid, varför det enda jag ätit idag är jordnötssmör direkt ur burken för mättnad) och tvingades kånka på fem överfyllda 10-kronorskassar modell XL, som gav mig skavsår i handflatorna och gjorde mig tvungen att ställa ner kassarna efter tre steg, andas ut, försöka på nytt, ställa ned dem igen då ryggen vek sig, orka gå max tre steg till, och så fortsatte det fram till porten där jag fick släpa up dem på tredje våningen två och två.
 
När jag slutligen kom hem efter två bussbyten med svetten rinnandes såg jag att min far för ovanlighetens skull ringt. Ringde upp för att höra vad han ville och i vanlig ordning bröt jag ihop, som alltid då han ringer eftersom det är den enda människa jag någon gång pratar i telefon med och den enda jag beklagar min inför utöver Facebook. Man skulle känna någon med bil, så kunde man åka och storhandla ihop och hjälpa en att bära in varorna såsom goda bekanta gör. Det hade inte minst underlättat då jag nu är på jakt efter ett litet matbord med plats för två-tre stolar till min nya källaretta med total insyn (de tillköpa persiennerna som hänger utanpå fönstret funkar ej så min enda tilltro sätts till fönsterfilmen som tros störta storleken både är 10 cm för kort på såväl bredd som höjd, icke-transparenta gardiner och höga men smala växter (här får inga rejäla blommor plats, blir snarare en fråga om orkidéer än om palmer) i fönstret som gör att folk ej bemödar sig att försöka se mig gå runt där inne spritt prångande naken (vilket jag alltid gör - vem fan går påklädd om en inte bor i kollektiv? lägenheten är dessutom extremt varm och jag kan själv inte dra ner temperaturen på de stora otympliga elementen som försvårar inredandet enormt eftersom en meter vägg försvinner på två olika stället).