Söderbergskan

 

När jag får för mig något blir jag otålig och vill ha det på en gång. Ni vet, det är ju oss tjockisar och borderlinestörda upp i dagen. "Dålig karaktär". Det gäller även när jag får infallet av att vilja att testa rött hår igen. Det var ju två år sedan nu och eftersom jag gillade det, så varför inte? Mitt hår är ändå såpass skadat att det inte kommer göra någon större skillnad när jag om ett par månader hetsbleker tillbaka det (jag har alldeles för många rosa läppstift för att förbli rödhätta). Gick in på Coop och köpte en Casting Creme Gloss nr. 645 och räknade därefter ned timmarna tills jag fick tid att sätta i toningen. Litet ojämnt, men ack så fint om man låter bli att lyfta på det och studera hårbotten underifrån. I'm pleased. Jag passar utomordentligt bra i varma röda nyanser om jag får säga't själv. Blir med detta också tvungen att klicka hem en gammal kär vän, även känd som Revlon-bollen, i koppar (finns på Baresso för 179 kronor, salongspriset brukar ligga på runt 220) för en mer intensiv och hållbar färg. Rött är ju som känt inte den mest hållbara färgen, så det krävs ständigt underhåll om man, som jag och Nicki Minaj, skall förbli "Va Va Voom!"

(Jag tänker på grund av vikten inte ta någon bild av resultatet, men den som är nyfiken kan se hur jag såg ut med röd kalufs i detta inlägg. A blast from the past.)