Med en ickeverkande blekning som inte ljusade upp ett enda steg under gårdagen har jag börjat tveka över huruvida jag skall förbli rödhårig ett par månader till eller återgå till att bli blondin igen så snart som möjligt? Faktum är att jag trivs bra i mörkare hår (kanske för att man får lov att känna sig litet som en annan person). Både S och H (som är min skönhetsmusa) blev eld och lågor (ha-ha) över mitt oväntade byte. Ja, till och med min hårkonservativa moder (som av okänd anledning alltid var så mån om att jag varken skulle toppa eller bleka/tona mig - att min syster experimenterade med sitt hår i tonåren brydde hon sig desto mindre om), gillade det. På den negativa sidan hittar vi faktumet att det 1) ser onaturligt ut 2) är väldigt tröttsamt att det tvättas ur så fort 3) i längden blir ganska dyrt då det krävs en toning varannan vecka. Att ofrivilligt variera mellan ljus koppar och kastanj på ett par tvättar kan ändå ha sina fördelar, för omväxling är ju generellt sett trevligt. Dessutom är färgbevarande schampo det enda jag har hemma i nuläget; det rör sig faktiskt om två extra stora flaskor (varav den ena oanvänd). Kanske bör man använda upp det innan man ger sig på att bli ljushuvud igen. Det kommer jag ju trots allt vara resten av livet i alla fall, och när jag väl återgått kommer jag fortsätta hålla mig till olika nyanser av blont, så klokast är kanske att göra bort sin röda karriär nu när man ändå är i farten.

Ja, som ni märker är jag veligheten själv (oavsett om det rör sig om hår eller att öppna en ny förpackning strumpbyxor), och det är väl knappast en egenskap man bör skylta med. Men nu, alla barn, till den typiska bloggfrågan: Vad tycker Du?