Söderbergskan

din moralkaka i en bloggosfär fylld av cupcakes

Dags för flytt

Kategori: Flytten till Malmö

Har inte uppdaterat på länge på grund av grav ångest och förändringar gällande boendesituationen. Det har inte alls fungerat mellan mig och min hyresvärd och till slut kände jag att jag inte stod ut med alla begränsningar mer, så jag sade upp rummet och jakten på ett nytt boende satte igång. Jag levde dagligen med rädslan över att inte hinna hitta något och att eventuellt hamna på gatan, men jag lyckades finna ett rum nära Värnhem med egen ingång och egen liten toalett (själva rummet är dryga 20 kvadrat, det jag haft nu är 12 kvadrat så det blir en jädra skillnad). Kök och dusch delas, men jag har möjlighet att låsa dörren till köket vilket gör att det kommer kännas som en egen liten lägenhet. Ser inte fram emot att betala flera dubbla hyror då pengarna sinat i och med att jag ännu inte har fått något arbete, men allt är bättre än att bo kvar här. Jag får hjärtklappning, svettningar och blir gråtfärdig av att närma mig lägenheten. De senaste dagarna har jag till och med fått lov att ta ångestdämpande för att orka med känslan av att befinna mig här. Det ligger så otroligt dåliga energier i luften och jag orkar inte mer, så i kväll skall jag försöka hyra en lastbil från Statoil, trycka ner mitt pick och pack i flyttkartonger och bege mig härifrån. Kommer att vara inneboende hos en trevlig dansk som bor där med sin fyraåriga dotter. Barn är ju inte något jag är van vid, men hon verkar snäll och gillar hundar, så jag tror det skall gå bra det lilla vi kommer att träffas. Jag är ju väldigt ungdomlig (läs: barnslig) själv och älskar att leka, så en fyraårig kompis kanske är precis vad jag behöver för att få utlopp för den sidan. Jag har ännu inte packat, har inte orkat med någonting den senaste tiden utan har känt mig helt handlingsförlamad på alla plan. Får helt enkelt organisera om allt när jag väl kommer fram till det nya rummet. Det jobbiga blir att bära upp säng och garderob tre våningar då hissen är minimal och knappt tar två vuxna personer. Jag hoppas att vi lyckas utan att tappa garderoben i stengolvet och krossa speglarna. Det återstår att se - händer det så händer det. Jag är bara så otroligt tacksam över att jag hittat ett boende. Han ville egentligen ha en inneboende från och med första november, men förstod min situation och lät mig betala 1800 för november i stället för 4000 som hyran egentligen ligger på, för att sedan flytta in i december. Dock blir det tidigare än planerat vilket han inte hade några problem med. Det känns otroligt skönt att det finns välvilliga människor som kan sätta sig in i andras situation och är måna om att hjälpa till om de kan. Eftersom han gick med på denna deal måste det även innebära att jag gjort ett hyfsat gott intryck vilket känns bra. Det är svårt att hitta boende när en har hund och jag trodde att det skulle te mycket längre tid. Hittade honom via Facebook för att sedan skriva till honom igen på Blocket utan att förstå att det var samma person. Nåväl, hellre ett mail för mycket än ett för litet. Dock skall det erkännas att jag är usel på att förstå danska, men jag vänjer mig väl. Eftersom det är delat kök och jag ogillar att vistas med andra i mitt hem är det även ett ypperligt tillfälle för mig att dricka upp de där fyra kartongerna med Allevo som jag fyndade för 59:- styck på Netto för några veckor sedan. Ibland har en tur!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Idag (igår) har jag varit ute hela dagen, rökt ett helt paket cigaretter och tillika hinkat i mig över tio koppar kaffe så att sova i natt har det inte varit tal om (däremot har jag varit på toaletten ungefär en gång per kopp, hur mycket får där plats i en blåsa egentligen?), hur trött jag än är. Om en kvart är det dags att stiga upp då alarmet sätter igång, och om ett par timmar skall jag ta mig ända ut till Limhamn för bedömning om gruppsamtal på Integrerad Närpsykiatri. Jag är inte särskilt sugen på gruppsamtal då jag tenderar att prata för mycket och vill absolut inte köra över andra, men tar tacksamt emot vilken behandling som helst då jag hittills gått över tre månader(!) utan någon som helst kontakt med psykiatrin, vilket är ohållbart för mig som är van att träffa någon varje vecka. Jag klappar ihop utan någon att ventilera mina känslor inför. Det är också en bidragande orsak till att mitt mående gått utför här nere. Det, och den hopplöshet och ensamhet jag känner. Jag har inte längre någon kontakt över huvud taget med min familj, ingenting att återvända till och ärligt talat känner jag mig som den mest ensamma människan i världen. Jag har ändock fått ett par bekanta här nere, vettiga människor som går att ha seriösa och oseriösa samtal med. Princess har också fått vänner vilket jag är glad över. Att hon får må bra är det viktigaste för mig. Mitt eget mående är inte lika högt prioriterat. Jag är så van vid att må dåligt att det knappt spelar någon roll längre.
 
Så vad har jag då gjort ute hela dagen idag? Började med att fylla konturerna i överläppen med restylane och ser för närvarande ut som en blandning mellan Kajsa Anka och Olinda, men det kommer att lägga sig om ett par dagar (I sure hope so). Jag är ju till skillnad från många förtjust i förstorade läppar och har länge drömt om ett onaturligt c-kändisplut (det är bara viktnedgång, löshår och lösnaglar som fattas nu). Därefter åkte jag och min nya bekant som jag lärt känna via Soppkök Malmö ut till Rusta då jag skulle köpa ett par flyttkartonger, men jag fick även med mig ett par Yankee Candles i doften Lemon Cream samt en Elizabeth Arden-mascara för 79:- (ord. pris 310:-). Perfekt då min nuvarande mascara börjar se sina sista borstdrag. Sedan blev det moussaka på Nostimo (rekommenderar varmt den restaurangen, även om de verkligen borde se över inredningen) och sinnesromässa med tema Maktlöshet. Det var inte igår jag besökte en kyrka, men jag tycker det är trevligt att komma dit och prata med männikor med olika bakgrunder och bara få koppla av, för att inte tala om gratis kyrkkaffe då. Det behöver en inte vara kristen för att ta emot. Det känns dock i fötterna att en varit igång. Jag äger inte ett enda par bekväma skor, och med mina breda ankfötter (som nu matchar läpparna - toppen!) är det inte det enklaste att hitta något som sitter bra.
 
När jag kommer hem från mötet blir det till att packa, packa, packa. Fort som attan, för här vill jag inte vara kvar. Jag längtar så tills jag kommer härifrån och kan sträcka ut mig i sängen i mitt nya rum, där jag kan låsa om mig och får ta emot besök utan att i det närmaste bli utskälld. Där får folk komma och gå som de vill så länge jag inte stör de andra, vilket ju inte kommer ske eftersom det är en avskild del av lägenheten. Jag tror på detta. Det är en god tillfällig lösning och uppsägningstiden är bara en månad i stället för tre månader som nu. Jag ber sällan, men nu gör jag det. Jag ber om att detta skall fungera och att jag för en gångs skull kan få känna att jag kommit "hem".

KOMMENTARER:

  • H. säger:
    2013-11-18 | 09:46:04

    Vad glad jag blir av att det löste sig till slut. Fortsätt kämpa C, ge aldrig upp <3 LYCKA TILL med allt!

  • Camilla säger:
    2013-11-18 | 21:49:40

    Jag hoppas allt gått bra med flytt och allt. Håller tummarna att det blir bra på det nya stället. Ge Princess en kram från mig. Ta hand om dig!!

Kommentera inlägget här: