Söderbergskan

 

Glömde att utnytta min Wrapp på hela 25 kronor på Adlibris, men eftersom jag lovat att ta tag i läsandet så fort jag införskaffat en hyfsad golvlampa (har i dagsläget inget lämpligt läsljus i hela lägenheten, i ärlighetens namn går jag oftast runt i mörker, delvis för att det är ganska skönt då ingen kan se min halvnakna kroppshydda, men mest för att hyresvärden är en hobbyelektriker som gjort att det surrar något så förfärligt i de spotlights han installerat, går såldes inte att ha dem påslagna utan att vara rädd för att något skall sprängas och eldsvåda skall uppstå - för att inte tala om att ljudet gör en galen) så det är knappast någon panik. Jag har aldrig förstått grejen med att samla på skivor (vilket förvisso inte är så konstigt då mitt musikintresse är ovanligt litet och jag är i det närmaste uppvuxen med mp3-format - däremot älskar jag min grammofonspelare som jag hittade lämnad utomhus att förstöras i snön en smällkall januarikväll för tre år sedan nu, men det är svårt att hitta gamla plattor som inte kostar skjortan; folk lämnar ju bara ifrån sig andliga sånger från Frälsningsarmén samt dansbandsskivor från 70-talet, godbitarna behåller de minsann), men böcker köper jag gärna trots att jag alltid haft svårt att koncentrera mig på dem och hellre skrivit själv. (Undantaget 2010-2011 då jag bodde på Malmudden och hade badkar, ty det finns ju inget mer avkopplande än att halvligga i ett hett Lush-doftande skumbad och försvinna in i litteraturens värld - varför inte tillsammans med en chokladkaka eller litet ostkuber och ett glas rödvin eller två? Älskar också att ligga nedbäddad i en skön hotellsäng när man befinner sig utomlands och läsa om kvällarna (jag är inte den som tvingar mig ut för att upptäcka nattlivet bara för att jag råkar vara i en storstad. Att ränna ute efter midnatt är inte min melodi längre.)

 

278:- blev det totalt. Ett bra pris med tanke på att det blir drygt 45:- per ny bok om man slår ut det lika på hela bunten. Jag ser fram emot att läsa dem alla, speciellt Kupongtjuven, Russell Brands självbiografi (också han bipolär, kanske därför jag gillar honom fastän alla jag känner verka tycka att han är grymt jobbig?) och No Kid - 40 skäl att inte skaffa barn. De andra tre var mest trevlig utfyllnad. Återkommer eventuellt med tankar kring böckerna om jag lyckas ta mig igenom dem. Det är sådana där saker jag aldrig kan lova, eftersom jag aldrig vet hur jag mår från dag till dag, eller ens sekund till sekund. Men försöka kan man ju. Hade till exempel kunnat göra ett försök att gå på magdansen i kväll, men jag känner mig så dålig jämfört med de andra att det ger mig ångest, liksom att behöva befinna sig framför en spegel konstant. Jag vet att det är bra att se sanningen i vitögat, men kom igen, jag behöver inte se någonting. Jag känner redan hur min kropp ser ut och det räcker. Har dessutom slarvat helt och hållet med maten de senaste två veckorna. Har köpt godis, glass och hetsätit flera gånger under denna period. Av ren vana är min tanke då att "jag ger upp, jag skiter i det här nu", men jag har lovat mig själv att inte göra det. Det är bara att göra en "True Grit" och hoppa upp på sadeln igen. Man kommer alltid att misslyckas flera gånger innan man når sitt mål. Sånt är livet. Precis som en del av mitt liv är att vara vaken kvart i fem utan att ha lyckats somna. Är ju ledig idag, så det blir väl till att göra det nu då. Eller så väntar jag ett par timmar till eftersom jag vill titta på "Matmissbrukarna" på Sjuan, följt av "Adolf Hitler - ondskans förförelse" på SVT2. Håhå, vad skulle man göra utan TV att slötitta på. (Är fortfarande så gudomligt tacksam över att ha insett att jag har fler kanaler än SVT och TV4 att zappa mellan. Man kan bli glad för det lilla också, så jag är inte helt förlorad när det kommer till negativiteten, även om det kan tyckas så. Jag menar, det räcker med att se en söt liten hund som viftar på svansen eller bär omkring på en pinne för att jag skall börja snyfta av glädje.)