Söderbergskan

Tog ut de skrynkliga sedlarna ur min spot on-sparbössa från Helsinki (vacker men väldigt dyr stad - ja, till och med dyrare än Stockholm - kommer därför inte att åka dit igen) i morse och räknade hur mycket pengar jag lyckats dra in på försäljning hittills i sommar. Kom upp i 1900:-, så snart har jag tjänat 2000:- på att sälja av saker. Nu måste jag vänta ett tag på att foten blir bättre så att jag kan bära ner de redan packade flyttkartongerna i källaren (Bussgods förvarar endast saker hos sig i 14 dagar innan de returnerar dem, så jag kan inte skicka ner något förrän i mitten av juli tyvärr), så att det blir enklare att städa och så att jag då kan ta hit folk som kan köpa mitt caféset på balkongen, köksbord och kökslampa. Kan i alla fall få 150 för cafésetet, 300 för köksbordet och 100 kronor för lampan (som fortfarande är i obruten förpackning trots att det är över ett år sedan jag köpte den). Innan jag slutligen lämnar lägenheten måste jag göra mig av med tv-bänk och tv (jag måste ju ha något att göra fram till 1 augusti), vilka lär gå på cirkus 500:- + 1000:-, så jag får ändå in en del. Den enda möbel jag kommer spara är min favoritbyrå införskaffad då jag flyttade hemifrån 2008. Den vägrar jag göra mig av med och kommer att stapla in i mina föräldrars garage oavsett om jag kommer få se den igen eller inte. Soffan däremot måste tyvärr kasseras. Efter att ha sålt sängen och legat på soffan ända sedan jag skaffade Princess - vilket nu är två månader sedan - så är den i för slitet skick för att sälja. Det känns vemodigt, för jag älskar verkligen min soffa, men livet går vidare med eller utan gulgrön sammetsmöbel med fransar nedtill (visst gör det?!). Sedan har jag en hel mängd med tjockiskläder som måste fotas, vilket jag bara känner...nej, nej, nej. Jag orkar inte. Jag skänker hellre bort allt till Röda Korset och går back 5000, än att stå timme efter timme och försöka fota olika plagg och göra dem rättvisa på bilden (vilket ändå aldrig händer varför det blir sålt för mycket mindre än vad det egentligen är värt, och frakten för plagget går i de flesta fall på mer än själva plagget). Önskar att man kunde arrangera en bytes- och köpesdag för tjockisar här runt Luleå, så kunde jag ha mina kläder till försäljning där. Enkelt och bekvämt. För det är bara att erkänna, de kläderna är många kilo bort för att jag skall få på mig dem, och när de kilona väl är borta kommer jag att ha ändrat smak och inte längre vilja ha dem.