Back talk v/s black talk?
Kategori: Dumheter
"Why do you talk like a black person? You're white as freaking snow!"
Jag är, oavsett vad högermänniskor som jag kommit i kontakt med genom åren försöker påstå, inte den politiskt korrekta typen, men här blev jag fan mållös. Att en person jämför mitt snack som allt som oftast förekommer i high school-filmer med målgruppen dryga fjortistjejer, med att "talk like a black person" är inget annat än ren och skär okunskap och rasism. Var stötte han senast ihop med en modern svart människa? Under ett av sina Scrubs-maraton eller på Pornhub under kategorin Interracial (titel: något i stil med "tiny Scandinavian chicks gets ganged banged by big black dicks"? Känner han ens till annat än den stereotypa bilden av en svart person som lever kvar tack vare segregation, Tom & Jerry och media överlag? Tyckte karln inte att jag framstod som en bitch innan (nej, förlåt, inte som en bitch, jag beter mig ju svart!) så gjorde han nog det efteråt. Är det något jag inte står ut med är det sådant här skitsnack.
Men skall vi ändå tala om 90-talister, Amerika och rasism, får vi ju INTE glömma bort allas vår lilla Miley Cyrus, som gått från republikansk Disney-stjärna med purity ring på fingret till haschrökande fullvuxen slyna som inte kan tämjas på bara ett par år. Inte nog med att hennes nya video är HORRIBEL. Hennes ord till producenten var: "
En insomningstablett på detta då (OK, två). Idag är det midsommar och jag jobbar. Hellre det än att stå ut med ångesten man får när man erkänner för sig själv och världen (eller, tja, Facebook?) att man inte har några planer denna pinsamt överskattade högtid som folk bara använder som en ursäkt till att få supa och knulla litet extra hårt (som om det inte räcker att göra det alla andra helger om året). Jag hoppas på mulet väder. Tillräckligt grått och blåsigt för att göra folk med blomster i håret besvikna, men inte regn, ty regnar det vågar jag inte gå ut p.g.a. min obefogade, ohälsosamma och framför allt obotliga daggmaskfobi. Oh well, gå ut lär jag ändå inte göra annat än nödvändigt då Princess kräver. Jag 1) trampade snett i lördags vilket ledde till en vrickning 2) har alltid varit mer av en inomhustyp, och nu när jag ökat så drastiskt i vikt (11 kg sedan han lämnade mig...11 kilo på två ynkliga månader!) går jag inte ens ut med risk för att bli sedd av eventuella bekanta. Det sista jag vill är att det här är det sista de kommer att se av mig innan jag drar till Malmö. Det är inte bara första intryck som spelar in, det sista intrycket gör också en del.