Söderbergskan

din moralkaka i en bloggosfär fylld av cupcakes

Back talk v/s black talk?

Kategori: Dumheter

 
Jag kom att tänka på en oerhört fånig incident som inträffade när jag var i Helsingfors nu i maj. Utanför en nattklubb med pinsamt dålig musik (däribland 5ive - jajamän, vi pratar "Slam Dunk Da Funk"-5ive där man med största sannolikhet var kär i Scott med spikesen) var det serverades Lonkero för ynkliga 3 Euro, stod i folkmassan två i mina ögon mycket nördiga unga män. 90-talister, prydda med fula glasögon och tunna rutiga skjortor (unga män som klär upp sig i tunna rutiga skjortor i tron om att de ser fräscha och knullbara ut i detta - back off or I'll kill you!), dålig smak i allt vad de företar sig här i livet... Well, you name it. Eftersom jag inte är den person som håller tillbaka vad gäller...tja, det mesta, och av någon okänd anledning går från att tala i normalt tonläge till att låta som en sann mean girl from the dirty south så fort jag börjar prata engelska med någon (kanske är det min undertryckta längtan om att lämna Sverige och bosätta mig i staterna så att jag dagarna i ända kan nynna på "Country Road, Take Me Home" varvat med gangsterrap och slippa skämmas över det faktum att mina annars så antinationalistiska ögon vattnar till när jag hör den överdådiga melodin till "I'm Proud to be an American", plus att jag till skillnad från de flesta radikalfeminister går igång på porr och hade tjänat mina dollar den vägen om det inte varit för att hela min monstruösa, bristnings/hängbuks/hängbrösts/cellulit-fyllda uppenbarelse hade satt stopp ganska duktigt för det), fick jag på hyfsat knackig engelska denna replik levererad av den nördigaste av de tu:
 
"Why do you talk like a black person? You're white as freaking snow!"
 
Jag är, oavsett vad högermänniskor som jag kommit i kontakt med genom åren försöker påstå, inte den politiskt korrekta typen, men här blev jag fan mållös. Att en person jämför mitt snack som allt som oftast förekommer i high school-filmer med målgruppen dryga fjortistjejer, med att "talk like a black person" är inget annat än ren och skär okunskap och rasism. Var stötte han senast ihop med en modern svart människa? Under ett av sina Scrubs-maraton eller på Pornhub under kategorin Interracial (titel: något i stil med "tiny Scandinavian chicks gets ganged banged by big black dicks"? Känner han ens till annat än den stereotypa bilden av en svart person som lever kvar tack vare segregation, Tom & Jerry och media överlag? Tyckte karln inte att jag framstod som en bitch innan (nej, förlåt, inte som en bitch, jag beter mig ju svart!) så gjorde han nog det efteråt. Är det något jag inte står ut med är det sådant här skitsnack.
 
Men skall vi ändå tala om 90-talister, Amerika och rasism, får vi ju INTE glömma bort allas vår lilla Miley Cyrus, som gått från republikansk Disney-stjärna med purity ring på fingret till haschrökande fullvuxen slyna som inte kan tämjas på bara ett par år. Inte nog med att hennes nya video är HORRIBEL. Hennes ord till producenten var: "I just want something that just feels black!" Snyggt, Miley! Du verkar inte ha så höga tankar om svarta överlag med tanke på vad du och producenten din lyckats åstadkomma. (Men eftersom du gillar förutfattade meningar, här är en sann sådan: Your ass is WAY too small to be black.)

 
En insomningstablett på detta då (OK, två). Idag är det midsommar och jag jobbar. Hellre det än att stå ut med ångesten man får när man erkänner för sig själv och världen (eller, tja, Facebook?) att man inte har några planer denna pinsamt överskattade högtid som folk bara använder som en ursäkt till att få supa och knulla litet extra hårt (som om det inte räcker att göra det alla andra helger om året). Jag hoppas på mulet väder. Tillräckligt grått och blåsigt för att göra folk med blomster i håret besvikna, men inte regn, ty regnar det vågar jag inte gå ut p.g.a. min obefogade, ohälsosamma och framför allt obotliga daggmaskfobi. Oh well, gå ut lär jag ändå inte göra annat än nödvändigt då Princess kräver. Jag 1) trampade snett i lördags vilket ledde till en vrickning 2) har alltid varit mer av en inomhustyp, och nu när jag ökat så drastiskt i vikt (11 kg sedan han lämnade mig...11 kilo på två ynkliga månader!) går jag inte ens ut med risk för att bli sedd av eventuella bekanta. Det sista jag vill är att det här är det sista de kommer att se av mig innan jag drar till Malmö. Det är inte bara första intryck som spelar in, det sista intrycket gör också en del.
Kommentera inlägget här: