Söderbergskan

Är det bara jag eller är 87:orna en för jävla tråkig och bortglömd årskull? Jag kan inte nämna någon känd, snygg eller framgångsrik 87:a. Det känns som att de flesta antingen fortfarande festar på Stockholms innekrogar i hopp om ett framknullat c-kändisskap eller bildade familj i unga år och försvann in i mängden, och sedan ingenting där emellan. När jag snokat bland gamla skolkamrater har de flesta dragit sig tillbaka och låter livet ha sin stilla gång med sina synbart äldre och avsevärt mer högavlönade pojkvänner, eller så pluggar de något urtrist inom teknik eller ekonomi på universitetet. Inte undra på att jag inte har någon vän som är jämnårig med mig, när vi är så här färglösa.

 

Vi kan väl bara för sakens skull rafsa ihop ett par exempel: 85:orna har Ciara och Keira Knightley, 86:orna har Lady Gaga och Drake, 88:orna har Rihanna och Adele, 89:orna Chris Brown och Taylor Swift, 90:orna (jag hatar att ha med er här, inget illa menat, men ni får mig att känna mig gammal och jag gillar det inte) har Jennifer Lawrence (som jag aldrig sett någonting med, men utifrån det jag googlat från Oscarsgalan verkar hon himla charmig), Kristen Stewart, Kat Dahlia och Rita Ora. Nu hyllar jag inte någon av de världscelibriteter jag nämnt utan tog bara ett par namn folk känner igen, men ni begriper poängen. Var sjutton befinner sig 87:orna när det kommer till det enda viktiga här i livet - att bli sedd, hörd och åtrådd? (Okej, det där var en sanning med modifikation, ty det är faktiskt inte nödvändigt att bli hörd - man kan göra sig berömd genom att skriva också.)

 

Såå...Vad hände runtom i landet då 1987? Lotta Engberg vann melodifestivaen med "Fyra bugg och en Coca Cola" och på nyårsafton får vi TV3. Det är också det absolut enda som händer i Sverige på ett helt år. 86:orna kan åtminstone stoltsera med att de vet var de befann sig under Palme-mordet - i en barnvagn eller i en kvinnokropp. Nej, jag gillar verkligen inte att vara född 1987 och önskar att jag befunnit mig i häxans moderliv ytterligare tre dygn. Då hade jag varit äldst (och inte bara visast) bland 88:orna (finns någon godare pinnglass? svar:nej, och för alla tjockisar påminner jag er om att de nu finns i halvlitersform eftersom en enda pinne är för veklingar) i stället för att ligga och klamra mig fast vid den rostiga efterkälken med de beige 87:orna ett helt liv och tvingas erkänna att jag fyller 26 DETTA år (det må vara sent, men sker likväl under 2013) och inte NÄSTA.