Söderbergskan

din moralkaka i en bloggosfär fylld av cupcakes

Tjocka kvinnor och smala män

Kategori: Dumheter


I förra numret av Amelia (ja, jag erkänner att jag blivit en käring som läser denna emellanåt då jag anser att det är den enda hyfsade damtidningen - detta var dock första gången som jag faktiskt köpte tidningen för egna pengar) fanns ett reportage om kvinnor som är större än sina manliga partners. Detta är något många skäms och lider över, eftersom det ju kulturellt sett i vår tidsålder skall vara en stor stark man och en mindre kvinna som han kan bära omkring på som om hon vore en chiuaua i en chic handväska. Jag vet själv hur det känns att vara den stora i sällskapet eftersom jag faktiskt är en fetlagd dam. Jag har aldrig vägt mindre än min partner och att denne skulle kunna lyfta mig eller ens orka ha mig sittandes i knäet har aldrig kommit på tal (krossrisken är litet för stor för det, och få knän är såpass rymliga att min bak får plats i den).

Mig personligen stör det faktiskt inte eftersom jag aldrig haft någon önskan om att känna mig nätt och fjäderlätt, men inte heller jag kan låta bli att må dåligt över vårt ideal som håller fast vid att kvinnan skall vara smalare än mannen. Jag skäms över att jag låter mig påverkas till att känna mig som en stor ful klump, fastän jag inte borde göra det. En stor klump är jag, och jag må själv tycka att jag är det fulaste som vandrat på denna jord, men jag vet att inte alla tycker att jag är lika ful som jag känner mig. Det är OK att inte leva upp till idealet och det är OK att inte vara hälften så liten som sin man, precis som det är OK att vara småväxt. Ingen skall behöva skämmas över hur de ser ut vid sin partners sida eftersom en relation skall basera sig på kärlek och inte på att "se snygga ut" tillsammans. Vem är det egentligen som avgör vad som gör sig bra ihop? Är det först när man kan ta halvnakna strandbilder där kvinnan sitter på mannens axlar som man är ett fint par, eftersom man då uppenbarligen håller sig inom ramen för hur man bör se ut? Jag är så evinnerligt trött på denna förlegade bild av det heterosexuella förhållandet och alla dess klichéer. Det krävs mod för att våga undvika att vara en stereotyp, och det modet hoppas jag att fler jobbar på att finna. Det är väldigt lätt att falla in i de typiska könsrollerna där mannen fortsätter att bete sig si och kvinnan att bete sig så (och det tjänar ingen på eftersom ens personlighet inte får blomma ut fullt då). Inte för att man egentligen vill ha det på detta vis, utan av vanans makt.

Jag är dessutom övertygad om att många män, som varken är stora eller starka, kan må precis lika dåligt över att inte leva upp till idealet som en machokarl som orkar slänga sin kvinna - tjock, smal eller normal - över axeln. Jag är väldigt glad att Amelia tog upp detta, eftersom det är på tiden att myten om den taniga damen och den muskulöse herren suddas ut. Kärleken är måhända inte blind eftersom folk lägger fokus på utseende i alldeles för hög grad, men våra kroppshyddor skall inte behöva bli ett hinder för den, för att folk är rädda för att sticka ut. Och det är vi. Ja, jag säger vi eftersom jag också tillhör de rädda. Jag håller mig samlad och gör mitt bästa för att inte ta åt mig av oskrivna regler, men det är svårt. I stället för att tänka positivt om mig själv gör jag listor i mitt huvud där jag tar upp saker jag avskyr med mig själv, och övervikten är ju såklart en av punkterna. Samtidigt vet jag att mitt sunda förnuft är just sundare än de tankar som rädslan skapar. Jag tycker att mjuka, kurviga kvinnor med breda höfter och lår är vackert och jag har ingenting emot smala män - var för sig eller tillsammans spelar ingen roll. Huvudsaken är att man trivs med sin kropp, den man är med och framför allt att man trivs med varandra. Är inte det allt som bör spela någon roll? Och vem som är överst i sänghalmen och vem som lyfter vem på de där halvnakna strandbilderna tycker jag att samhället faktiskt skall ge banka fan i.

KOMMENTARER:

  • Emilia säger:
    2013-02-13 | 04:59:00

    Min kille är typ hälften så smal som jag. Han är så ledsen och känner sig ful för att han är spinkig. Men det var ju hans kropp som jag föll för! (Innan vi lärde känna varandra, alltså. Då föll jag ju såklart för hans fina personlighet). Jag har alltid älskat långa, spinkiga killar. Tycker det är sjukt sexigt. Attraheras inte alls av muskelknuttar. Tycker muskler ser fjantiga ut så fort de blir så stora att det är tydligt att man verkligen jobbat på att få jättemuskler. Muskler som kommer från typ lagerarbete eller lyft i vården har jag dock inget emot. Och tjocka killar har jag heller inget emot.
    Dock måste jag krypa till korset och erkänna att jag då och då mått dåligt över att jag väger mer än min kille. Och att jag har undrat vad folk tänker när de ser oss ihop.
    Men jag jobbar på det. Måste sluta bry mig om vad jag tror att andra tror.

  • Söderbergskan säger:
    2013-02-15 | 00:33:12
    Bloggadress: http://soderbergskan.blogg.se

    Emilia: Ja, muskelberg tycker jag inte om. Speciellt inte om killen är liten och man verkligen ser hur onaturligt och oproportionerligt det är. Däremot tycker jag att muskler som kommer från normal träning eller kroppsarbete är riktigt fint, älskar starka armar (antagligen för att jag själv har gäddhäng ner till golvet och inte ens orkar bära mina egna shoppingkassar). Dock är inget sådant avgörande för mig, jag tycker att en schyst klädstil och attityd är mycket viktigare än kroppsform. Har ingen speciell fäbless för smala män men både mitt pucko till ex och den man jag träffat (vi har ingen titel, men jag har starka känslor för honom och hoppas givetvis att det kan bli vi, trots en del trassel) har konstigt nog varit nästan 190 och smalare än genomsnittet. Eftersom jag mötte båda på internet med hade jag ju ingen aning om detta faktum, så det var en ren slump med.

    Jag tycker det är bra att du jobbar på dina tankar, jag känner också att detta är något som påverkar mig tyvärr. Det är svårt att undgå det när man överallt ser kombinationen stora män och små kvinnor. Och då menar jag överallt.

Kommentera inlägget här: