Söderbergskan

Efter tårar och åter tårar efter att ha blivit förd bakom ljuset en andra gång på raken, bestämde jag mig för att denna människa INTE skulle låta mig skada mig själv, ty jag tänker INTE låta denna start på malmövistelsen bli sämre än vad den redan varit (skriver mer när jag orkar). Jag gjorde som alla andra, ett bootycall (strider mot mina principer, men vad skall jag ha dem till när jag ändå alltid blir sedd på som en kuf för dem?) som kunde sätta på mig för att tillfälligt avleda tankarna och bitterheten (det hjälpte inte, fortsatte gråta efteråt igen) och en pizza följt på det plus en falafel att äta i morgon. Till skillnad från Luleå kan man här få pizza levererad mitt i natten. Jag som planerat att gå NER i vikt, och så hamnar man längs Malmös mest restaurangtäta slinga. Tja, vad säger man? Helvete?