Det dröjde inte ens två veckor innan han hittade en ny. Blir man "kär" så lätt i någon, och har så litet samvete i kroppen att man börjar träffa någon innan man sagt upp kontakten med den man är med, så är det ganska uppenbart att människans känslor hänger på ett strå, och vid minsta vindpust faller den å. Det äcklar mig att han säger sig vilja ha ett "seriöst förhållande" när han går vidare från tjej till tjej i turbofart. Framför allt är det otroligt respektlöst mot den man sagt sig känna mer för än någon annan. Jag känner mig så otroligt sårad, bitter och övergiven. Känslan av att vara ersättbar är den värsta som finns. Jag har givit mig själv upprepade knytnävsslag i huvudet för att låta bli att skrika min förtvivlan rakt ut, och har nu stora bulor över hela huvudet. Jag vet inte hur länge jag blir kvar här, men jag vet att om jag är hemma kommer jag att dricka sprit och karva i mina ben tills blodet forsar. Han är en feg och föraktansvärd människa. Egentligen borde han betala för mina taxiresor hit till psykakuten, eftersom det är hans vidriga beteende som gjort mig självmordsbenägen. Jag överväger att dränka mig så fort isen smält bort, eftersom en tablettöverdos sällan leder till döden. Att däremot ta tillräckligt många tabletter nedsköljda med alkohol för att inte orka simma i land när man väl kastat sig ner i vattnet, är ett säkrare sätt. Tack för den goda idén, Ann Heberlein (som skriver om samma metod i den fantastiska boken "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva".