Låg i badet och läste ur "Sockerbomben", som jag köpte på mellandagsrean '08 och kikat i varje gång jag "bestämt mig" sedan dess. En bra stöttepelare för den sockerberoende som innehåller en del tänkvärdheter, som jag nu skall ta mig tid att faktiskt läsa denna gång (i stället för att slöbläddra som jag gör bäst då jag behöver en knuff i rätt riktning). Det sägs att den fjärde dagen är den värsta, och det stämmer. Varken torsdag, fredag eller lördag kände jag något sötsug (förvisso gick jag inte in i någon livsmedelsbutik som kunde leda mig in i frestelsen). Då har jag känt mig motiverad och längtat efter att påbörja ett friskare liv. Däremot klättrar jag på väggarna idag, känner frustrationen - och framför allt hungern (pulverdiet är inte precis mättande) - och undrar hur jag skall orka en lång sommar utan livskamraten Godis. Jag får dock inte ge upp nu. Jag vill känna mig som mig själv igen och kunna gå ut utan att skämmas över min existens, men mest av allt komma i plaggen jag vuxit ur på mindre än sju månader! Det kan jag inte göra så länge jag fortsätter överväga att återförenas med mina underbara älskare i rubriken, kväll efter kväll.

Jag städade i garderoben igår och fyllde en hel flyttkartong med kläder som jag inte kommer att kunna använda förrän jag gått ner fem-sex fasta kilo (tio kilo för vissa plagg). Bar upp den till förrådet och där kommer den att bli stående, intill en annan kartong med  för små kläder. Detta är första gången jag kan se mitt garderobsgolv, och vet inte om jag vill säga att det skulle vara positivt. Jag har ju i princip inga kläder att bära i sommar. Vilken tur för mig att jag har en sådan god partner som säger att jag är lika fin än. Lögn eller inte, det är något jag behöver höra. Jag bär på en oerhörd rädsla för att bli övergiven på grund av viktökning - just eftersom vikt inte är något beständigt och kan ändras på någon månad vore det det mest förnedrande som skulle kunna hända en (och sorgligt nog har det hänt allt för många; i stället för att ta med sin andra hälft ut på en motionsrunda tar man ut en skilsmässa).

Födointag sedan min något modifierade kickstartdiet påbörjades:

Torsdag Två påsar Allévo, två askar Läkerol Salvi
Fredag Två påsar Allévo, två askar Läkerol Salvi, en liten burk kikärtor
Lördag Tre påsar Allévo, två askar Läkerol Salvi, två kiwis framför de sista minuterna av Eurovision Song Contest (vilket skämt)
Söndag Tre påsar Allévo, två askar Läkerol Salvi, en ostskiva

Rekommenderat är fem påsar om dagen, men eftersom jag 1) inte har råd 2) känner ett behov av att få tugga och svälja, byter jag hellre ut några påsar mot att få äta mina Läkerol och något mindre, exempelvis en frukt eller en näve wokgrönsaker i thaisoppan. Ingen godkänd kickstart, jag vet (och bryr mig föga då jag kommer att övergå till lågkolhydratkost om sex dagar när pulvret är slut; inte renodlad GI eller LCHF - jag kommer inte att överge lightträsket, börja smaska vispgrädde och sluta äta frukt - utan LC i den utsträckning att jag återigen utesluter pasta, potatis, ris och bröd ur min vardagliga diet), men min variant ger däremot färre kalorier än om jag skulle äta fem påsar som innehåller 110 kcal vardera. It's a win-win situation.


Följ min blogg med bloglovin