Söderbergskan

Så var man ensam igen. Redan när jag vaknade i morse var jag ledsen och såg svart. Jag må ha Nasses hudton, Kanins temperament och Nalle Puhs kroppshydda, men sinnet är definitivt Iors. Inte för att jag nu är mycket för Nalle Puh, det kändes bara som en bra liknelse. Separationsångesten är ju ett av borderlinepatientens större problem, så jag agerar som om varje gång ett avsked sker är sista gången jag kommer att se människan, även om det inte alls är så. Ledsen eller ej, jag är i alla fall glad över att han ville komma upp och hälsa på över julen, då vi ju inte kan ses ofta. Det har varit, ehrm, mysigt att ligga under filten i soffan, kramas och småtjafsa om exakt allting (grannen intill lär däremot inte ha varit lika tacksam). Extra passande var det att han kom nu då mitt internet legat nere i tre dygn och jag således inte skulle ha haft något att göra, men det började fungera igår, så jag skall returnera nätverkskabeln jag köpte i tron om att det var min nuvarande det var fel på till veckan. Och ja, apropå köpa, så tröstshoppade jag just bort 1900 riksdaler (på öret och allt) på ASOS rea. Fem klänningar och en playsuit rikare (ASOS tjockisavdelning är den enda jag accepterar då de faktiskt har fina kläder, jag är hellre spritt språngande naken än drar på mig något fult tält från BIB, Generous eller XLNT - bara för att jag gått upp i vikt och nu är för stor för i princip varenda plagg från de normala avdelningarna, så betyder det inte att jag tänker låta min goda smak gå förlorad), men ingenstans att gå och inga tillfällen att använda dem. Än. Jag har ju sagt att 2013 skall bli bättre än 2012, så vem vet vad som kommer att ske. Kläderna bör i alla fall passa då jag på centimetern passar in på storlekstabellen.