Söderbergskan

Men - jag saknar värmen, jag saknar närheten, att ligga intill någon och känna dennes andetag. (Inte "någon" som i vem som helst förstås, utan en person man är tillsammans med. Det kändes viktigt att poängtera det, så att jag inte framstår som kärlekskrank och skulle ta vad som helst. Ni som känner mig vet ju hur konservativ jag är i det avseendet.) Jag är en oerhört romantisk person och ensamheten är ingenting jag uppskattar. Jag har levt med den hela mitt liv, och att sedan möta någon gör det extra svårt att gå tillbaka till den. I detta fall verkar det dock som att ensamheten gjort mig gott. Panikattackerna har minskat och jag har inte längre någon att gräla med eller anledning till att gråta mig till sömns på grund av retroaktiv svartsjuka. Jag har ingen att störa mig på för att han inte bidrar med någonting. Det jag tänker på nu är hur han lever: Har han redan träffat någon ny? Har han redan glömt att han sa att jag var den som betytt mest för honom? Var det bara fina ord vars betydelse upphör så fort han får smak på fitta (någon annans fitta) igen? Jag borde inte tänka på det alls. Jag borde ta bort honom från Facebook så att jag inte behöver uppleva den dagen då jag ser honom gå vidare. Det skulle ta kol på mig. Vill han inte vara med mig vill jag inte heller se honom välja någon halvmesyr som får agera substitut och som tidsfördriv tills vidare. Han kommer aldrig att träffa någon så smart, rolig, tålmodig och generös flickvän om han så lyfter på varenda sten i Dalarna. Och jag kan svära på att jag sugit hans kuk bättre än någon annan.

Fastän det är fyra månader sedan han åkte och två månader sedan han slutade vela och bestämde sig helt för att strunta i mig och adressändrade, tänker jag ändå ibland på hur skönt det skulle vara om han ringde. Att få höra hans röst, att han frågade hur jag mådde under omständigheterna, och hur saker går för mig. Att vi talade om det som hänt, för det finns så mycket att reda ut. Varje gång jag får ett sms hoppas jag fortfarande på att se hans namn, men jag fortsätter bli besviken. Det kommer aldrig att hända. Vår historia förblir ett oavslutat kapitel, men livet går vidare, ty han kommer inte höra av sig. Och jag kan inte vänta. Jag måste inse att jag har ett nytt liv nu och att min vardag ser annorlunda ut än vad den gjorde för ett halvår sedan.

Nu vankas kvällens sista cigarett med en favoritlåt i hörsnäckorna, följt av snabbdusch (här blir det inga lyxduschar, vattnet är antingen iskallt, pissljummet eller skållhet - jag går på det pissljumna) och sänggång. Jag har tidigare varit Chesterfield-frälst men har nu gått över till Lucky Strike's Click & Roll, bara för att jag älskar idén med menthol och vanlig cigarett i ett. Att man inte tänkt på det tidigare! Jag betalar gärna fem kronor extra för att kunna ta de sista blossen med mentholsmak som inte är fullt så unken. Natti.