Min syster utbildar sig till socionom i Växjö. Härom dagen började vi prata om pengar och det visade sig att ungefär hälften av hennes klasskamrater (de är visst närmare 50 st) får sin utbildning betald av föräldrarna (redan här vänder det sig i min mage av tanken på dem som framtida socialarbetare - att de skall hjälpa människor som fallit mellan stolarna och vars ekonomi står på ruinens brant, trots att det är ett levnadssätt de själva bara har läst om i studentlitteraturen och aldrig ens sett med egna ögon). Samtidigt som de har hundratusentals kronor på sina sparkonton och pengar placerade i såväl fonder som aktier, har de många gånger också mage att påstå att de inte "har råd" att ta en fika eller gå på bio. Båda ganska vardagliga saker, som blir en lyx för den med låg inkomst och inget sparande, ett trevligt avbrott för den med hyfsad inkomst och litet pengar undanstoppade (här faller jag själv in) - men tydligen en omöjlighet för den som har en halv miljon på banken?

Pengar är pengar, oavsett om du har tänkt använda upp alltsammans idag eller om du sparar inför en jorden runt-resa eller bröstimplantat och bostadsrätt. Allt handlar om prioriteringar, och bara för att du valt att prioritera att lägga din förmögenhet på framtida aktiviteter, betyder det inte att du är pank då CSN gjort sitt för månaden. Att säga att man "inte har pengar" bara för att man inte planerar att använda sitt sparkapital än på några år, är ett hån gentemot arbetslösa, sjukskrivna, låginkomsttagare och de studenter som lever på nudlar och Eldorados tomatkross. Ingen av dessa skulle hävda att de var utan pengar om de loggade in på internetbanken en morgon och ett sexsiffrigt belopp plötsligt infann sig på skärmen.

Förtydligande: Har du pengar är du INTE en "fattig student" som med nöd och näppe tvingas överleva på CSN. Däremot väljer du kanske att göra det eftersom det där arvet från farfar skall gå till helt andra, roligare saker, men då skall du också vara väl medveten om hur privilegierad du är, och inte ens i närheten av att vara barskrapad.

Hur svårt skall det vara att erkänna: "Jodå, jag har pengar, men jag vill inte spendera dem på en fika med dig idag." Passar det inte akademikerns livsstil att erkänna? Är det helt enkelt coolt att profilera sig som "fattig student" även då man är uppvuxen i Täby eller på Kungsholmen, och får en saftig månadspeng från sina föräldrar vid 25 års ålder?

Självklart har bratsen (finns inget annat namn för dem) råd att leva, långt efter att studielånet tagit slut för månaden! Det handlar om hur välbärgade människor ser på pengar. Man kan ofta hitta en "syns inte, finns inte"-mentalitet, och det är antagligen därför det är just dem som drar sig som mest från att prata om sin  ekonomi. Den blir ointressant eftersom den är obegränsad, och en obegränsad ekonomi passar inte deras image (de vill ju också vara arbetare och få säga att de minsann tjänar sitt eget uppehälle). Kanske uppstår det en pinsam stämning när någon just yttrat att de "inte kan hänga med ut i kväll", om det sekunden senare framkommer att denne har tre årslöner i sparade pengar? Eller möts detta av förståelse bland kamraterna eftersom deras ekonomi ser likadan ut och de resonerar likadant kring "att ha och icke ha"? När andra talar om att de "inte har pengar", så betyder detta normalt sett också det. Oftast har man inte något kvar att unna sig för. Man kanske har ett par tusenlappar på kontot men behöver dem till att köpa mat för resten av månaden.

Det är ett faktum, att ju mer högavlönad den familj man kommer är, från desto gnidigare blir man! Politisk tillhörighet har ingen betydelse här. Vi kan ta ett av min före detta sambos ex (samtliga kom från rika hem - jag var den första han knullade som inte fick en silversked uppkörd i anus på BB) som ett lysande exempel. Jag såg ett gammalt nyhetsinslag i vilket hon hävdar att hon i egenskap av studerande inte hade råd att ta flyget till sin hemstad, och att tåg således var det enda alternativet för henne. Samma person har däremot haft råd att göra fyra utlandsresor det senaste året, varav den ena gick till Kina. Totalt har hon besökt 30 länder vid 29 års ålder (där det senaste halvdecenniet präglats av ett så kallat "fattigt studentliv"), ett antal de flesta inte ens kommer upp i under en livstid. I mina ögon går det inte ihop att denna kvinna skulle ha så litet pengar att hon inte kan ta sig hem med Norwegians lågprisflyg. Så ni ser, att "ha råd" med saker är ett högst diffust begrepp som skiljer sig helt beroende på vilken klass tillfrågad person tillhör. (Omnämnd är sprungen ur den övre medelklassen, föräldrarna är en del av den intellektuella miljonärsvänstern med egna firmor. Själv bor hon mitt i city i en av Sveriges tre storstäder. Så oerhört knapert hon måste ha det!)

Jag fick även lära mig att 10% av universitetsstuderande avslutar sina studier med alkoholproblem. Varför är jag inte förvånad? Studentkulturen är den absolut svinigaste som finns. Campingområdet på Arvikafestivalen är ingenting jämfört med valfritt campusområde en vanlig fredagkväll. Akademikerna är den främsta anledningen till varför jag själv aldrig kommer att bli en. Jag skulle inte stå ut med att behöva vistas i samma byggnad som dessa omogna individer som ledsamt nog är vår framtid (vilken framtid?, frågar jag mig).

Min syster har bara gått sin första termin och jag är redan dödligt less på att höra om vad som inte ens är en bråkdel av studentlivets alla skräckhistorier, ty då hon valt att inte delta i dess aktiviter och "roliga" spex, resulterade detta omedelbart i att hon fick axla rollen som klassens "outsider". Bara en sådan sak får mig att ifrågasätta elevernas egentliga intelligens (nej, att någon skrivit bra på högskoleprovet tack vare ytinlärning och blivit påläst inom ett område efter åratal av nötande betyder inte att hen är smart och högaktningsvärd - gå inte på den myten). Att fullvuxna människor skall förnedra sig och utsätta sig själva för saker ingen omdömesgill person skulle få för sig att göra, medan de super skallen av sig varje helg, bara för att "komma in i gemenskapen" är idiotiskt. It feels like high school all over.