Söderbergskan

Jag firar inte födelsedagar, men eftersom det trots allt bara infaller en gång per år slog jag på stort och införskaffade en grå sötsak från Joy, värde 600:- (mitt pris 400:-). Det tycker jag egentligen är för dyrt för en tunn kofta, men jag tänkte "nej, nu jäsiken skall jag unna mig litet kvalitet för en gångs skull!". Den fanns i rött med, men nyansen var litet väl knallig och jag hade känt mig som Eric Cartman i den.

När de fick veta att det var min, F.W. Murnaus, Stan Lees - och alla menlösa barns - stora dag på jobbet fick jag en present. Olivtvålen (med tillhörande tvålkopp) rekommenderar jag varmt för torra vinterhudar, och den är ett hett tips till alla som förpestar luften med rök (exempelvis jag själv) då den råder bot på cigarettluktande fingrar.

På kvällen fortsatte jag detta evinnerliga unnande och gjorde mig en utsökt margarita. (Så fantastiskt det är att vara bartender och kunna slänga ihop ett litet mästerverk på nolltid!)

Sandra och Ida kom förbi med småttingarna, och jag bjöd på fryst tårta som alla utom S med sin viktnoja åt av. Småttingarna (de heter så i plural) tyckte det var jättegott, fick Scmackos och busade på golvet. Senare myste jag och lillan (även känd som Wilma) på soffan. Jag tror hon hade kunnat tänka sig att sova över när vi myste som värst; det hade åtminstone jag velat.